Jobbet som väktare och hundförare

Vad betyder ”väktare”?

Nattvakt; väktare, person som nattetid bestrider vakttjänstgöring på t.ex. ett industriområde.
I äldre tid avsågs de kommunalt anställda vakter som hade till uppgift att patrullera på gatorna, särskilt för att förebygga eldsvådor. På många orter skulle de utropa timslagen, vilket gjordes i form av en entonigt sjungen ramsa, ett nattvaktsrop (väktarrop), som kunde lyda: ”Klockan är fyra slagen, för eld och brand bevare Gud båd' stad och land. Klockan är fyra slagen”. I andra städer tutade nattvakten i stället ett antal gånger i en lur.
Natt- eller brandvakter omtalas i Stockholm från 1600-talet, och deras uppgifter överfördes där först 1850 på polisväsendet. Än i dag (1994) finns nattvakten kvar i Ystad, där han stöter i sin lur fyra gånger i timmen från Mariakyrkans torn.

Nattvakterna var ofta utrustade med en väktarsax (nattvaktssax), varmed man kunde gripa och till häktet avföra fyllerister och andra bråkstakar. Nattvaktsropen och lurtutningarna var en garanti för att nattvakten skötte sin uppgift och motsvaras i senare tid av de nattvaktsur eller modernare elektroniska anordningar (exempelvis dagens RondInformationsSystem, som är en typ av EAN-kod) med vilka patrullerande vakter registrerar tidpunkten för inspektionen.

Väktaryrkets historia

Väktarna - en yrkeskår med stolta anor!

Behovet av skydd och säkerhet har funnits sedan urminnes tider, lika länge som människan funnits på jorden.
För våra förfäder utgjorde elden och vilda djur det största hotet, och de som levde då fick lita till sin egen vaksamhet för att undvika faror. Med tiden skapades större samhällen och med det också behovet av att organisera bevakningen för att skydda såväl invånare som de värden som fanns inom stadsmuren. Väktaryrket föddes.

Väktarens roll i samhället kan spåras tusentals år tillbaka i tiden, då hans främsta roll var att skydda hus och liv och framför allt att varna för brand som fortfarande utgjorde det största hotet. Väktaren var redan då en aktad person med en mycket viktig roll i samhället där han patrullerade genom staden med en lykta i handen och uppmärksamheten fäst på orosmoment av olika slag, framför allt potentiella brandhärdar.

 

Väktarsax. Göteborgs stadsmuseum.

Väktarsax som användes för att ta hand om bråkstakar med. Genom att trycka bråkstakens hals in i själva saxen så följde han snällt och fogligt med till fängelsehålan.
Bilden är hämtad ifrån Göteborgs stadsmuseum

 

Utvecklingen ledde till att olika sorters väktarroller skapades för att täcka de växande behoven av bevakning. Under 1700-talet kom yrken som t.ex. tornväktaren som hade till uppgift att förkunna timmarnas gång samt ringa i sina klockor för att varna för brand, stadsväktaren som vandrade på stadens gator om nätterna och brandväktaren vars uppgift var att förhindra mordbränder och släcka eldsvådor.

Gemensamt för dem alla var att de fanns till för att skydda liv och egendom, en egenskap som är det främsta kännetecknet även för nutida väktare.

 

Närbild på väktarsax. Göteborgs stadsmuseum.

Att få in halsen i denna kan inte ha varit kvällens höjdpunkt.
Bilden är hämtad ifrån Göteborgs stadsmuseum.

 

I de nya väktarrollernas fotspår följde behovet av mer och mer avancerade hjälpmedel för att klara av arbetet till fullo. Brandtelegrafer med brandskåp ute i staden och visartelegrafer på brand- och polisstationer infördes. Senare kunde telegraferna kompletteras med telefoner, därefter kom automatiserade alarmanordningar och slutligen elektroniken. Idag är larmcentraler ett underverk av avancerad elektronik, men man ska inte glömma samarbetet med väktarna ute på fältet. Det är det personliga engagemanget och de mänskliga insatserna som med ärlighet, vaksamhet och hjälpsamhet skapar trygghet och säkerhet.

Trots att samhället idag ser helt annorlunda ut än det gjorde när de första väktarna trädde i tjänst finns det några gemensamma beröringspunkter kvar som kännetecknar väktaryrket, nämligen målsättningen att skydda liv och egendom och skapa en trygg miljö för människor att vistas i.

 

Väktarbälte

Utrustningsbälte anno 2006, lite skillnad ifrån väktarsaxen!

 

Hur kan en arbetsdag för en väktare se ut då?

Tänkte här beskriva ett tjänstgöringspass som väktare, kommer att medvetet utesluta vissa saker pga tystnadsplikt och pga egen säkerhet. Men i övrigt tänkte jag ge er en beskrivning av hur mitt arbetspass ser ut.

  • Sover till kl 14.00 efter att ha vänt på dygnet dagen innan, käkar det som finns att käka. Går ut med hunden en runda och rastar av honom, slänger till honom torrfoder, lyxar till det med ljummet vatten (han ser lagom road ut).
  • Kl 17.00, kör mot kontoret.

Översnöad bil

Lagom skoj att behöva hämta ut denna bilen. Brrrr!
 
  • Kl 17.30, ringer till Ledningscentralen och säger att jag startar upp bevakningsdistrikt. Tar ris/drifus-pennan (RondInformationsSystem som via streckkoder registrerar var vi varit), magcharge-ficklampan ifrån batteriladdaren, bilnycklarna, nyckelboxen, bevakningspärmen och läser igenom senast uppsatta bevakningsordrar. Inget nytt där sedan igår. Putsar till kängorna en stund.
  • Kl 17.45, har monterat alla grejor i bilen samt slängt in hunden med vattenskål och mysfilt i bilen. Skickar ett larmprov till LC (ledningscentralen). Funkar lika dåligt som vanligt, kanonbra överfallslarm som aldrig funkar. Numera har vi GPS-överfallslarm som fungerar till 100 %,, eller rättare sagt, fungerar när man har täckning på radion och det är sällan. Som tur är har man ju en mobiltelefon också. Får iväg larmet till slut och LC kvitterar.
  • Kl 17.50, kör ut mot området för att ta första kunden, stationärbevakning i nästan två timmar på ett varuhus. Trevligt, träffar lite folk man känner, ser några igenkännande ansikten i varuhuset som inte brukar betala för det dom stoppar på sig. Personerna har lite grejor i en korg som dom går till kassan och betalar för utan problem. Inget tjut i larmbågen heller, kanske lade dom ner projektet att ”tjuva” när dom såg att dom var iakttagna.
  • Kl 1855, drar ihop sig mot stängningsdags, ställer mig i dörren och släpper ut folket, vrider om dörröppnaren kl 19.00 så att man endast kan gå ut ur butiken. Ett par personer försöker ta sig in efter det att varuhuset ropat ut att dom stänger. Stannar personerna i dörren och förklarar vänligt och med ett leende att butiken precis stängt. –Ja men vi skall bara in och... –Lessen, svarar jag, ni är välkomna imorgon, om det är akut behov så har ju macken i stan öppet dygnet runt, titta där! Personerna vänder och utan några svallande känslor!
  • Kl 19.10, sista kunden rullar ut med sin vagn och vi låser butiken. Därefter så utför jag vissa säkerhetsåtgärder.
  • Kl 19.40, på väg upp mot ”byn”. Börjar med att köra till ett objekt där jag skall ”låsa”. Tar ut hunden, drar in mig på streckkoden med RIS-pennan, stänger stora körgrinden, går runt byggnaderna och kontrollerar att alla dörrar, portar och fönster är stängda och låsta. Hunden går i jämnhöjd med mig och verkar trivas med det. Kontrollerar så att inbrottslarmet är tillslaget, det är det! Går ut via gånggrinden och drar ut mig igen på streckkoden.
  • Kör ett antal liknande bevakningar innan jag kör till nästa rondkund där jag skall göra en s.k. ”kontakt/tillsyns-rond”.
  • Kl 20.30, drar in mig på streckkoden, går in i varuhuset, stannar innanför entrédörrarna och kollar läget. Allt verkar vara lugnt, inga ”coolingar” nere i cafeét, går fram till kassörskorna och tar ”kontakt”. Tydligen så hade dom vanliga ”coolingarna” varit inne och störat sig tidigare under kvällen, men lämnat vid 19.00-tiden. Så då vet man vilka personer som kommer att röra sig i byn under natten.
  • Kl 20.45, drar mot nästa stad/by, kör ner till järnvägsstationen, drar in mig på märket, går in och ber folket i salen att lämna p.g.a. att jag skall låsa. En känd missbrukare ropar till, –Hallå vakten,, ja, ja, jag skall gå nu, ha en bra kväll! –Detsamma, svarar jag, vi kanske ses? –Nej fan, svarar han, inte ikväll. Har hittat ett krypin att slagga i...
  • När jag låser objektet så kontrollerar jag alla utrymmen så att där inte finns folk kvar, tomt. När jag sedan kikar till fönsterna så ser jag att två av fönsterna är stängda men upphakade, så att man utifrån bara kan putta upp dom för att sedan ta sig in och värma sig i oktobernatten. Låser fönsterna, var det detta krypinet som ”kändisen” menade? Drar ut mig på märket, skriver ett väktarmeddelande åt kunden och kör vidare.
  • Kör vidare och utför ett x antal bevakningar innan kl slår 21.45, kör då upp till ett objekt som skall låsas. Ställer mig så att jag har full koll på alla som kommer in via entrén och vad som händer i största delen på objektet. Stänger dörrarna 22.00. Stannar kvar och är hela tiden beredd att larma om något skulle hända under värdehanteringen. Jag står ju givetvis så att man inte ser mig, men så att jag ser allt. Innan jag går in på ett objekt så skickar man en sifferkombination som är knutet till en adress och ett objekt via radion. När lc sedan får sifferkombinationen i sin dator så vet dom var jag är och ser även åtgärder ifall jag skulle trycka på överfallslarmet alt om inbrottslarmet löser under natten. I det här fallet så kommer polisen att skicka allt dom har ifrån alla håll och kanter om jag skulle dra (trycka) på larmet.
  • Kl 01.00, tidig middag! Kör ner till en kollega på ett stort företag och fixar till käket. Makaroner och korv, en höjdare i natten. Dricker en ansenlig mängd kaffe, ögonen blir stora som fotbollar! Kör ut igen efter en timmes middag.
  • Allt lugnt fram till kl 02.15! Får ett inbrottslarm på ett varuhus, jag och den andra bilen i området kör dit, bryttid på 1,5 min. Vi tar en yttre kontroll, inga krossade rutor, inga uppbrutna dörrar, inga personer synliga i området, inga spår ifrån vare sig personer eller fordon på marken. Tar ut hunden och går in då polis inte kunde komma loss, letar oss fram till larmsektionen via larmskissen (karta). Allt OK, verkade dock som om en skylt som hängt i taket ramlat ner och kanske är det den som dragit larmet?
  • Kör vidare på mina rondkunder. Kl 04.15 går ett nytt inbrottslarm, fast denna gången på en skola. LC berättar att där är flera larmsektioner som löser larm, vi meddelar polis som dessvärre är 50 km därifrån (helvete så märkligt!!). Hittar brytet. Fyra rutor krossade, med karmarna nästan utdragna ur väggen, ser hur datasladdar etc hänger ut ur fönsterna. Vi ”säckar” området och 18 min (!!!!) senare så anländer den första polispatrullen. Polisen går in först med sin hund, men tyvärr så har det varit en s.k. ”smash and grab”-kupp. Inte så mycket mer att göra än att glasa och spika igen de fyra stora gapande hålen i väggen... Polisen söker av närliggande skogsområde, kanske ligger det någon där, alt några dataskärmar, men inte. Skolpersonalen kommer att ha fullt upp med att röja upp på kontoren på morgonen, fy f.. vilken skada och röra några småligister kan ställa till med. Är kvar på plats till kl 05.10.

 

Sönderslaget skyltfönster, yxa på marken

Foto ifrån ett inbrott på en klädesbutik som inte riktigt gick så bra som gärningsmännen tänkt sig pga för snabb rycktid! Dessvärre så har dom ju redan ställt till det en hel del för butiksinnehavaren! Gärningsmännen greps dock!

 
  • Dagen börjar gå mot sitt slut och kunderna börjar sina. 
  • Kl 05.30 börjar jag ”öppna” vissa objekt så att personalen kan komma in och jobba! Det kan innebära att man öppnar körgrindar, portar, låser upp dörrar och ev larmar av objekten.
  • Kl 05.50 får jag ännu ett inbrottslarm på en larmanläggning. Får adress och att det är sektion 1 som löst på villan. Hittar villan efter ca 6 min, då står ägaren i telefonen och pratar med vår larmcentral. Personen hade slagit till larmet när hon skulle lämna huset, men hade glömt väskan innanför dörren och således öppnat dörren och gått in med följd att larmet utlöst. Tog ID, skrev larmrapport och önskade en god morgon!
  • Kl 06.20, lämnar alla sakerna på kontoret, ficklampa, handradio, RIS-penna, larm och väktarmeddelanden, bilnycklar, nyckelbox och bevakningspärm.
  • Kl 07.00, hemma med nybakat och fortfarande varmt bröd ifrån bageriet, sätter på kaffe och käkar frukost. Hunden har redan gått och lagt sig. Läser tidningen antingen via nätet eller som vanligt. Går och lägger mig kl 08.00. Dogisen morrar och är lite siggig över att jag väckte honom när jag dök ner i sängen.
  • Kl 12.00, Usch,, då var det dags igen, merde... fixar lite allt möjligt, vilar mellan kl 15.00-15.30. 
  • Kl 17.00, dags för jobb igen!

 

Övergiven bil utanför smyckesbutik

Foto ifrån ett misslyckat inbrottsförsök i en guldaffär. Bilen var stulen, en gärningsman greps på plats av väktare som lyckades springa ifatt gärningsmannen. De två övriga greps av polis sedan väktaren märkt upp spåren så att polishundföraren kunde spåra upp och gripa dessa! Observera att även här ligger brottsverktygen kvar på plats...

 

Hundföreriet

Att jobba som väktare är ensamt, mörkt och i många fall otrevligt, lite beroende på vilka uppdrag och arbeten man får åka på. Själv så har jag jobbat som väktare sedan 1994 och började då med att köra vanlig rondering. Jag höll på med det i några år och efter hand som jag ”mognade” så fick jag nya uppgifter och det innebar efter ett tag att jag började köra som ”ryckare”, dvs åka på inbrottslarm. Att åka på inbrottslarm är det som är absolut roligast, men man måste också vara medveten om farorna. Det är ofta utav den anledningen som bevakningsföretag med självaktning aldrig sätter nybörjare (läs nyanställda) på att köra på larm, utan när man blir anställd så får man räkna med att antingen sitta stationärt eller köra på rena rondbilar.

Jag körde som ”ryckare” ensam och ofta (för inte säga alltid) utan väktarstöd fram tills i november 2001. Det var nämligen då jag fick min hund ”Arko” godkänd efter visst slit... Ofta när man kommit fram till ett objekt där larmet har löst så känner man på sig att ”buset” är kvar eller kanske bara lämnat för någon minut sedan, jag gör det i alla fall. Oftast är det nackhåren som reser sig, pinsamt att erkänna men så är det. Jag tog dock alltid för vana när det inte var ett ”standardlarm” att släcka innerbelysningen i bilen (den tänds ju annars när man tar ur nyckeln), stanna bilen en liten bit ifrån objektet, smyga fram och givetvis alltid se till att man har en reträttväg. Därefter så går jag ut och ”spanar” en bit ifrån bilen innan jag går fram och tar en yttre på objektet. Det hela låter nog mer avancerat än vad det är men tar ingen direkt mertid i anspråk och detta är effekten utav en del tankeställare man fått med åren. Ett exempel på detta kommer här nedan.
Jag hade ett otrevligt larm för några år sedan och det var väl i samband med det jag tog beslut om att jag ville ha hund. Jag stod stationärt på ett köpcentra som skulle stänga när jag fick ett larm på ett objekt och det var flera sektioner som löste. Alla mina kollegor var låsta på olika objekt och jag som ryckare likaså (ganska korkat). Polis kunde inte heller köra då de var låsta på annat håll. Jag lyckades skynda på personalen på objektet och sen var det bara att ladda bilen för allt vad det gick (går inte så fort med en diesel). XX antal minuter senare kom jag ner och då hade det dessutom gått ett ”sabotagelarm” på objektet. Jag kom fram, körde upp mot uppfarten till objektet och fick rysningar direkt. Jag såg att ytterdörren stod och slog i vinden och dessutom tror jag att jag hamnat på det absolut mörkaste stället i Skåne. Det blev inte bättre utav att det blåste kraftigt och regnade. Jag smög upp mot ytterdörren och tog en yttre runt sommarstugan, där syntes ingen kvar men jag vet att där var folk kanske bara 50 m ifrån mig. Polis tillkallades. Vi gick in och konstaterade att där hade varit (troligen) tre personer inne i stugan som tömt kylskåpet, plockat lite ”bra och ha” samt slagit en yxa rakt in i sirenen. Den var kluven på mitten. Personerna som varit inne hade dukat upp mat på bordet och tydligen tagit sig ett riktigt skrovmål och när de sedan sett min bil så hade dom lämnat platsen. Tyvärr fanns ingen tillgänglig polishund för tillfället men om man nu överraskat personerna i stugan så vet man ju inte hur saker och ting slutat...
Och detta är bara ett fall utav många, så därför var det inget svårt beslut att skaffa hund. Med det menar jag då inte att man med hund blir oövervinnerlig, för det blir man inte. Det är snarare så att det är så mycket bökigare att jobba som väktare med hund än utan. Hundarna har en förmåga att på distans kunna visa om där är folk kvar och dom kan avvärja ett ev överfall genom att ”tända upp”, alternativt gör dom ett fullbordat avvärjningsbesök. I det senare fallet är det bara för väktaren att plocka fram första förband till busen :-)

Hunden jag fått ägdes utav bevakningsföretaget och heter Arko. Han kom ifrån en kennel som heter Medeba´s. I och med att både jag och Arko var "gröna" så tog det tid att få oss godkända, 11 månader för att vara mer exakt. Vi var nog lite ivriga och försökte köra upp Arko för ett godkännande redan efter 6 månader och allt funkade bra utom det som måste fungera, dvs skyddet. Han bet inte tillräckligt bra och därför var det bara att köra hem och ge järnet igen. När vi sedan kom ner i november så gick det desto bättre.. Betygen blev (10-skala):

  • linförighet 8
  • framförgående 6
  • fritt hopp 9
  • inkallning 8
  • platsliggning 10
  • skottfasthet 10
  • avvärjande av överfall 7
  • visitation 5
  • transporten 7

Det var med andra ord mycket som skulle förbättras till nästa gång. För att bli godkänd så krävs minst betyget 5, skulle man inte klara något utav delproven så blir det omprov inom två veckor och man brukar ha tre försök på sig innan man får packa ihop sakerna och dra sig tillbaks en tid. Väktarproven görs för vår del på polisens hundskola i Revinge. För att bli hundförare så får man oftast delta som hundaspirant på företagens hundträningar, därefter får man bedömas som lämplig utav hundgruppen och den hundansvarige. När man blivit bedömd som lämplig så söker man och genomför en ”hundförarkurs för väktare” via polismyndigheten, kursen betalas utav dig själv eller arbetsgivaren. Oftast måste man skaffa hund innan hundförarkursen men det skiljer sig lite från tillfälle till tillfälle. Det bästa är dock att ha den hund man vill jobba med med sig ner till kursen. Ofta så ser kursansvarige då om hunden håller för jobbet eller inte. Själv kan jag ju säga att om inte företaget betalat min utbildning och första hund så hade jag nog aldrig gett mig in i hundföreriet, men samtidigt skall man då veta att om du avslutar din anställning så behåller företaget hunden. Mitt råd till Er som skall bli hundförare är att köpa hunden själv så besparar ni Er en massa ev problem vid företagsbyte alt avslutad anställning.

Att få arbeta med hund ger arbetet en helt ny dimension, dels får man en tryggare arbetsmiljö då hunden håller folk på lite avstånd samt att man har någon att prata med när det blir alltför tråkigt. Väktarhunden har en uppgift och det måste den klara till 100%, det är att avvärja ett ev överfall mot väktaren. Därför tränas hundarna just för detta på olika sätt och vis. Det är inte läge att göra hastiga rörelser framför en väktare med hund, det kan sluta illa även om det kanske inte är meningen. Hur väktare får lov att använda hunden är givetvis styrt via Rikspolisstyrelsen.

Med hund blir det dessutom ett mycket bättre jobb utfört och dessutom snabbare än traditionell bevakning, därmed inte sagt att den traditionelle bevakningen är dålig. Den behövs ju den med. En hund ser inte bara till att avvärja ett ev överfall, den ger ju en social bit i nattens mörker. Dom är dessutom duktiga på att hitta saker som folk tappat som nycklar, passerkort och mobiltelefoner. Det är ju alltid kul att kunna överlämna sådant till personen som tappat det. Dock skall man veta att hunden kräver ständig uppassning, han skall tränas minst två gånger i veckan. Då skall man träna det som måste tränas. Om man dessutom tävlar med hunden så skall det läggas spår, det skall apporteras, det skall markeras, det skall ryktas hår, det skall matas, det skall köpas hundbur, det skall köpas hundprylar för hela månadslönen, där skall .. ja, you name it... Det är väldigt lätt att man bli den typen av människa som klär sig i ett par GoreTex-kängor, Fjällräven-byxor och en fleece-tröja,, alltid. (Det är inget fel i det, så missförstå mig inte nu)...

Att vara hundförare är inget jobb, det är en livsstil!